Idag äter jag tre stycken mackor med västerbottenost och tomat. Det är dock brödet som gör det så bra och receptet finns här.

Igår beställde jag remaken av Klonoa från play.com. Det ska bli väldigt trevligt att få återbesöka den världen med sin charmiga musik och dialog. Det var ju ändå elva år sedan sist.

Jag tyckte nog inte det var lika kul då som jag gör nu, men smeden Griswold är så fantastisk på göteborgska! Jag köpte Diablo på Playstation 1 billigt i någon låda med reaspel. Jag klarade det aldrig även om jag tyckte det var roligt. Att det även gick att köra hela spelet på svenska var nog något som jag då inte reflekterade över direkt. Nu dock i efterhand är det fasligt kul att höra hur lågt ribban sattes när de svenska röstskådespelarna äntrade inspelningsbåset för att dubba det annars mästerliga spelet från Blizzard.

Året var 1997 och jag var tretton år gammal. Suikoden var med största sannolikhet mitt första RPG. Bossen ovan är en av de första stora bossarna man möter och jag vill minnas att jag då kämpade ett tag med den fighten trots att den idag ter sig ganska simpel (något med de taktiska tankegångarnas vara eller ickevara vid den åldern antar jag). Men så var belöningen efteråt också en av de trevligaste jag fått i något RPG.

Med 108 karaktärer vid ens sida var nog ändå Joshua den jag då tyckte var ballast, drakryttare och allt. Ninjaledaren Hanzo var också rätt tuff vill jag minnas. Tyvärr var ingen av dem någon man kunde få med i sitt slagsmålsgäng.

Spelet ligger fortfarande i hyllan med något gulnad manual och en smått repig skiva.

Det är väl lite sent att ta upp detta nu, men 1up Show videopodcast var något jag såg fram emot varje vecka verkligen. Det var en av de få tillfällena där ett spelprogram inte var tramsigt, fånigt och desperat försökte vara humoristiskt (ibland var det iof just så, men då mest charmigt). De höll en enormt hög standard vad gäller seriösa diskutioner om spelkulturen och inte sedan Sajber på SVT 1 hade jag sett en såpass intressant och givande serie.

Så det kändes sorgligt på riktigt när jag först läste att 1up blivit uppköpta och att de nya ägarna UGO omedelbart bestämt sig för att lägga ner 1up show och dessutom sparka en stor del av de människor man fått se och lärt känna genom serien. Som tur är så har de föredetta 1up-människorna knappast grävt ner sig under jorden. Redan dagen efter gjorde de en podcast som de la upp här och nu har de skapat en ny sida med nyligen släppt videopodcast. 

Så är man intresserad så borde man tar sig till area5.tv och tittar in deras nya shit.

När jag fick chansen att köpa heavenly Sword för 199kr så tänkte jag att jag borde slå till. Man läste ju ändå om hur avancerad motion capture spelet hade. Nu har jag klarat det hela och tänkte skriva en liten text om vad jag tyckte, sådär fjorton månader efter att spelet släpptes. Självaste Gollum (Andy Sercis) hjälpte till med både motion capture, själva spelhistorien och hade även rollen som spelets nemesis, den maktlystne tyrannen Kung Bohan. När man startat spelet så märker man också att utvecklarna Ninja theory har försökt få till en mer storslagen dialog än de flesta spel med mer avancerade ord och meningsuppbyggnader än det vanliga.

Tyvärr tyckte jag ofta att det hela blev väldigt högtravande och för pretentiöst. Historien kändes för simpel och dialogen för seriös för sitt eget bästa. Jag var ej heller direkt såld på själva speldesignen, speciellt spelets bossar som jag fann smått fruktansvärda i sin design. Det tekniska hängde heller inte med i vad utvecklarna strävat efter. Ansikten och dess animationer är fantastiskt välgjorda, de flesta mellansekvenser likaså. Men När man väl styr runt spelets hjältinna Nariko så rör hon sig hafsigt och ryckigt. Frameraten är aldrig stabil och bilden lider då och då av screen tearing. Detta är synd då omgivningarna är tämligen vackert gjorda med stora vattenfall, asieninfluerad arkitektur och storskaliga vyer. Men hela illusionen försvinner när både kameran och karaktärerna rör sig hackigt genom spelet.

Det som faktiskt var det mest unerhållande i spelet var de segmenten där man styrde pilar/kanonkulor med hjälp av tiltfunktionen i PS3s kontroll. Att kunna följa en avlossad pils färd genom luften i hög fart för att sedan träffa rakt i ansiktet på en av alla de soldater man dödar är kul. Samma gäller när man följer en kanonkula som slår ner i marken så femton soldater flyger i luften. Spelets musik tillhör också en av de bättre delarna i det hela.

heavenly sword hade nog kunnat bli väldigt bra, men…det blev inte det.

Det blev bara okej.

Jag fick för några dagar sedan hem ett ett begagnat exemplar av Devil may cry 4 till ps3. Något som slog mig var hur jag saknat det japanska sättet att göra välgjorda spel. Spel som Ico, Wind waker, Ninja Gaiden mm. Jag påstår dock inte att vi i väst är kassa på att göra välgjorda spel. Det finns mängder med spel så som Ratchet & Clank Future, Gears of war, Half Life serien samt Bioshock är alla fina exempel på spel med hög detaljrikedom och polish. Men det känns ändå som att japanerna alltid varit lite bättre på att just de där små detajlerna och som gör att spelet känns trovärdigt och levande. Det känns ibland som att västerländska spel glömmer detta i sin jakt på de snyggaste effekterna. Devil may cry 4 har en stabil framerate på 60, detaljer och design är häpnadsväckande samt en tight kontroll.

Det räcker att titta på staketen och de olika ornament som pryder de gotiska byggnaderna för att se att det är hög klass på designen och detaljrikedomen. Allt detta gör väldigt mycket för upplevelsen och spelglädjen. Sen kan man ju diskutera det dramaturgiska i spel som dessa. Det är mer än ofta som man får höra krystade coola klyschor likt de som finns i valfri Van Damme-rulle. Samtidigt för det en viss charm med sig och det hela blir ganska gulligt.

På tal om polish så har Resistance 2 kommit upp sig i rang vad gäller kvalité sen jag testade en beta under Leipzig game convention. Det jag fick spela där var väldigt opolerat och saknade både stabil framerate och de där detaljerna. Detta verkar åtgärdat nu när de släppt nya filmer från spelets skogsbanor. Här börjar man se Insomniacs känsla för kvalité igen vilket känns skönt så jag tyckte det första spelet i serien var väldigt underhållande.

Angående Leipzig-mässan så tänkte jag lägga upp lite bilder från spektaklet, jag har dock inte helt flytt från min latmaskpersonlighet än och har ej importerat bilderna från min kamera. Jag får ta tag i detta.

Doktor Kosmos – Holiday

Mitt missnöje för Microsoft och dess sätt att göra affärer bara växer. Det senaste utvecklingen kring Final Fantasy XIII är att ps3 versionen ska hållas tillbaka för att kunna släppas samtidigt som 360porten här i europa och amerika. Detta kommer göra att vi får iaf vänta tills 2010 innan spelet släpps. Playstationägare har i många fall fått vänta länge på att en ps3version av spel ska komma då Microsoft köpt till sig tidsbestämda exlusiviteter (Bioshock är ett exempel) och nu verkar det som att Microsoft har sett till vi ägare av en Playstation 3 ska behöva vänta på att 360versionen bli klar. Samtidigt så säger Square-Enix att de har problem med Last Remnant till ps3 och att 360 versionen kommer att släppas först.

Detta trots att spelet släpps i japan 2009 och det enda som behöver bearbetas är översättningen till engelska. Jag stör mig mer och mer på sättet Microsoft vill vinna denna generationen av konsoller. Det känns på något sätt väldigt amerikanskt att köpa till sig allt man vill ha och Microsoft såg väl att Final Fantasy XIII var något väldigt många ville ha. Även om Sony knappast är ett oskyldigt företag som bara vill väl så gillar jag iaf deras policy att inte betala för exlusiviteter och istället låta utvecklare välja själva.

Sen tycker jag det är lågt av Square Enix att åtminstonde inte låta ps3versionen få komma först då de senaste fem spelen varit på just Playstation och att XIII hela tiden utvecklats på Playstation 3. Xbox 360 har många bra spel men det är sånt här som gör att jag inte vill beblanda mig med Microsoft och deras maskin.

psu.com

Bilden ovan föreställer föresten Sigmund Freuds soffa där jag skulle kunna ligga och prata ut om mitt missnöje och varför jag egentligen bryr mig så mycket. Kan det vara något med min barndom?

Microsoft har haft sin presskonferens och även om det inte var jättemycket intressant (förutom snygga micar till Lips) så känns hoppet för att Sony ska komma tillbaka till forna dagars glans mer osannolikt. Final Fantasy XIII är det senaste Microsoft har betalat sig till och jag hoppas verkligen att Sonys presskonferens har något nytt och extremt tilltalande att komma med. För om det är Little big planet, Home och Resistance 2 eller nåt annat redan utannonserat så blir jag besviken.

Till att börja med har jag har aldrig fattat hypen kring Little big planet. Visst, det är gulligt, kreativt och verkar kul men så jävla megaballt är det inte! Home verkar mer och mer som en gimmick som aldrig kommer bli något man verkligen vill spendera en massa tid med och Resistance 2 ser inte direkt imponerande ut av de senaste filmerna att dömma med ostabil framerate och opolerad grafik.

Nu ska jag iof ta det lite lugnt då Resistance 2 fortfarande är i alphastadiet och just därför inte behöver ser polerat och snyggt ut. Men är det någon dryg inställning hos Sony som gör att de gång på gång förlorar spel som skulle vara enorma dragplåster för deras maskin trots att det gått segt i början av maskinens livsperiod och med en konkurrent som har ett år i försprång.

Final Fantasy XIII såg jag som nästa stora spel till Playstation 3 och att nu även det går multiplatform känns som ett slag i magen för en maskin som kämpar för att få bra exlusiva spel och inte bara usla portar. Det började redan kännas som det var nåt på gång när Star Ocean gick och blev 360 exklusivt. Ett spel som alltid funnits på Sonys maskiner. Det jag funderar över är att Sony borde börja göra som Microsoft och muta till sig exlusiviteter från tredjepartsutvecklare. För deras ”vi betalar inte för exklusiviteter” mentalitet verkar göra att Microsoft alltid kommer ligga steget före.

Så… Sony, blow me away imorgon liksom.

jag kom just på vad det ultimata spelet skulle vara. Ett vackert celshadat Studio Ghibli-äventyr! Vyerna över landskapen skulle bli helt fenomenala och karaktärerna skulle kännas levande. Castle in The sky hade varit en bra kandidat tror jag till att bli ett fantastiskt spel. Ett måste skulle dock vara att Miyazaki och resten av studio Ghibli skulle vara djupt inblandade så det inte blir en kass licens-soppa.